Familjerum

Att bli pappa är en tuff omställning på många sätt. Särskilt om man träffat någon som har barn sen innan och man inleder rollen som pappa genom att vara bonuspappa. Det kändes lite svårt, men det var en fantastisk resa och upplevelse. Nu är min son 4år. Men hur reagerade ni på att bli föräldrar?

Jag kan anse att det ibland är väldigt delade meningar kring detta. Mång och mycket, är jag emot att man ska dricka sig redlös och tappa förståndet om man har barn. Kan man inte hantera sitt drickande, sluta helt. Däremot, om man vill på en middag eller så, ta sig ett glas eller liknande, så ska det Inte vara ett problem? Det finns liksom gränser vad som är okej och inte, men man ska heller inte behöva begränsas. Sen, 10/10 är det ju Guldvärt om man kan avstå för att vara helt sober när man har barn, MEN, vill man, ska man få ta ett glas, men jag tycker också: Fråga ditt barn. har jag fel?

Jag har nu tagit ett stort steg och valt att ta hjälp med mitt mående. Jag har läng tid känt både psykisk instabilitet, fysisk kroppslig dysfunktion med problem i magen, viktuppgång med mera. Men detta har ju också påverkat mig och inte främst barnet. Absolut ingenting som utför fara eller skada för någon, mer irritation och lätt till bråk. Men, tack vare en annan händelse i livet så blev det dags att ta tag i allt. Så, hur har ni själva hanterat allt?

Alla har vi en svår tid med ekonomi. Vissa inte, somliga mer än vanligt. Men någonting som jag tänkt på mycket är Inkassobolag. Hur fan tänker dom? Jag förstår att dom behöver få in pengarna, men någonstans borde väl dom ändå förstå situationer? Och varför ska dom kräva så skyhöga avbetalningar när man redan har det tufft, känns som de bäddar för att man ska hamna hos kronkalle.