Familjerum

Hur ser ni och värderar alkohol och barn?

Det här med att va ensamstående förälder, som pappa eller mamma, kan ju faktiskt bli väldigt jobbigt. Jag själv känner nu att jag klyvs av en jobbig känsla då mitt ex träffat en ny, och jag känner konkurrens mot den nye. Men, samtidigt som jag Vet att det inte är så, så finns ändå känslan. Hur fan gör man...??

När det kommer till barnuppfostran har jag sett att det finns väldigt många olika metoder, och det diskuteras väldigt mycket kring hur man ska göra si och så med sina barn. Men Vad kan egentligen vara den bästa metoden? Vad är det som avgör det hela?? Om Du uppfostrar ditt barn efter konstens alla regler, så är det ju inte DU i praktiken som gör det, utan boken. Borde det inte vara så att uppfostran och handböcker ska vara ett verktyg för Dig som förälder att hitta Rätt metod och Rätt sätt som fungerar för Dig och dina/ditt barn

Det är väl bra med kontroller, men det är synd att den som sköter sig och bara behöver hjälp kortsiktigt ska behöva genomföra allt detta bara för att andra utnyttjat systemen

Är det vanligt att man får konflikter i familjen pga att man har olika syn på saker eller att man inte alltid ställer upp på saker? Borde inte familj vara Kärlek, omtanke och gemenskap? Umgås ni mycket med era föräldrar eller familjemedlemmar?

Några bra tips på kalendrar eller annat man kan använda sig av för att få ihop all planering? Funkar ju inte alltid med papperskalender eller synka telefonkalendrar.

Det är skitbra att vi har Försäkringskassan, MEN, det börjar gå för långt. Tack vare att folk utnyttjat systemen så drabbas Alla av det. VAB/Sjukdom etc ska granskas noggrant och utredas om man är sjuk eller vabbar mer än "normalt". Hur kan deras läkare som ALDRIG träffat patienten skapa utlåtande genom datorn om Min hälsa? Hur kan dom säga: Du är frisk och kan jobba? Fysisk sjukdom = påverkar psyket, Psykisk sjukdom = påverkar oftast kroppen fysiskt (mindre ork och motion), helt sinnes..

Det är faktiskt rätt skönt att leva ensam, fast kan nu sakna parrelation Väldigt mycket. Vill ha någon att dela vardag med. Hur träffar man en ny som vuxen man och ensam med ett barn?

Vad gör ni när ni märker av att er partner inte orkar mer eller börjar må dåligt, eller börjar tappa kontrollen om saker och ting? Hur speglar sig din stress mot dina/era barn? känner den/dom av det och har ni någon gång fått klyftor mellan er och barnen pga det?

Delta i denna omröstning för att dela med er av hur ni lägger upp vardagslivet!