Familjerum

Många föräldrar är väldigt duktiga, likaså jag, att "dölja det" genom att fokusera på lyckan att få ha barnet, men ibland så kan det brista och man bara känner sig arg/ledsen, men inte riktigt vågar berätta, hur gör man egentligen då? Ska man ens berätta eller ska man kämpa på i det tysta för att må bättre?

Hur vågar man erkänna och berätta för sina barn / sitt barn att man verkligen mår dåligt, inte bara kroppsligt utan även psykiskt?